Sitter här nersjunken i den underbart sköna soffan i den underbart fina lägenheten och njuter av mitt underbara liv.

Det blev många underbart i den meningen, men det är så mitt liv är just nu. Visst finns det alltid skit som att min bil har pajat...men det mesta är överhängande bra så jag njuter av det istället.

Jag kan cykla till jobbet, jag cyklar inte vilse. Jag tror jag typ har hittat den närmaste vägen. Dessutom kan jag glädja er med att berätta att jag fått förlängt på TS till årets slut. Jag studsade nästan av glädje på kontorsstolen som jag satt på, LYCKA!!!

Solen sken idag också, satt ett tag på balkongen och njöt av sensommaren som är här. Jag satt där och lät solens strålar värma upp mig utifrån och in. Jag satt och såg på alla människor som sprang runt ute på gatan, alla bilarna och Ringmuren som man ibland måste påminna sig om att man får se dagligen. Vardagsblind blir man tyvärr allt för ofta.

Hoppas ni läsare kan förstå min känsla jag just nu har i kroppen, hoppas jag kunnat förmedla den. Kanske fått er att känna litet välbehag över min glädje och att ni ler lite själva =)

Antar att ni fattar att det var värt mödan att kämpa mig upp för lasarettsbacken igår när jag hade den här utsikten när jag cyklade längs med strandpromenaden :)

P.S. Lutar jag mig ut från min balkong och tittar till höger kan jag se havet...wiiieeeee =) =)